Valloxen Runt 2013

Jag sprang 3 minuter snabbare än för två år sedan då jag senast sprang detta lopp. Det är jag nöjd med fast samtidigt är jag missnöjd att jag inte lyckades springa snabbare.

Jag tror att min kropp är mer påverkad av pollen än jag har insett. I och med att vi inte har några katter kvar har jag slutet ta all form av allergimedicin. Jag tar enbart Bricanyl innan träningspass mot min allergi- och ansträngningsastma. Att inte ta några mediciner i kombination med en explosiv och intensiv pollensäsong som denna är kanske inte helt genomtänkt. Eller i alla fall något att ta hänsyn till när jag tittar på utfall av träningspass och tävlingar.

Redan när jag sprang i torsdags tyckte jag att min puls låg 5-10 slag högre än den borde. Samma känsla hade jag under loppet igår. Om jag tittar bakåt i träningskalendern hittar jag några snabbdistanspass i februari och början på april på runt 11 km med snabbare medeltempo och betydligt lägre medelpuls än igår. Det känns som det bekräftar mina misstankar.

Ytterligare en faktor var värmen som slog till lagom till starten vid 13:00. Jag är absolut inte van att springa i 25 graders värme och strålande sol. När vi efter att ha sprungit en bit i skogen i skugga kom ut på ett öppet fält kändes det som att springa in i en vägg av värme. Vid vätskekontrollerna hällde jag lika mycket vatten över mig som jag drack i ett försök att kyla ner mig lite.

Men 16 km på 1:14:51 är jag ändå nöjd med givet förutsättningarna. Förhoppningsvis kan jag närma mig den magiska 70 minuters gränsen nästa år!

Fartlekigt

Jag har tänkt att springa 16 kilometers varvet på Valloxen Runt på lördag. Efter 40 minuter på crosstrainern i tisdagskväll kände jag att jag behövde få till ett löppass innan tävlingsdagen. Gärna ett pass med lite tempo i för att väcka kroppen men inte så hårt att kroppen blir sliten.

Valet föll på ett lättare fartlekspass. Det blev en del uppför och nedför. Ibland på stigar och ibland obanat. Vissa delar sprang jag snabbare och vissa långsammare. Precis som det ska vara. 7,34 härliga kilometer i skogen i solen.

Löpningen kändes ganska bra men det oroväckande är att pulsen var högre än den brukar vid en given belastning. Gissningsvis är det de nuvarande pollenhalterna som spökar med mina allergier och astma. Värmen kan också ha gjort sitt. Efter den långa kalla vintern tar det ett tag att anpassa sig till att springa i 20 gradig värme.

Givet detta får jag se hur det går på lördag. Målsättningen är att åtminstone slå min tid från 2011 då jag sprang på 1:17:53.

Morgonträning för morgontrötta

Det låter omöjligt och om någon hade frågat mig för tre månader sedan så hade jag bara skrattat. Men som småbarnsförälder får man pussla med tiden för att lyckas få in träningen i vardagen. Ett alternativ som jag provade förra långhelgen är att gå upp tidigt på morgonen innan min dotter och fru vaknar, köra min träning och vara färdig ungefär lagom till att de har ätit frukost.

På fredagen då jag hade tagit semester gick jag upp vid 6:45 åt en liten skvätt yoghurt och körde sedan 4,2 mil på racern med ett snitt på 27 km/h. Första tredjedelen i motvind gick ganska tungt men resten kändes bättre än förväntat.

IMG_0801

Samma sak på söndagen men löpning efter hittaut.nu-kontroller istället för cykling. 24 km blandat på cykelvägar, stigar och delvis obanat. Om man räknar bort tid då jag inte rörde mig så tog det 2:38:13, vilket ger ett medeltempo på 6:35 min/km med en medelpuls på 68% av max.

IMG_0805

Långsammast i spåret

Igår sprang första rundan efter förkylningen. Ställde in pulsklockan på max 150 slag och sen var det bara ut och lufsa.

Snabbt gick det inte! Det var knappt att jag sprang om de som var ute och promenerade, men skönt att vara ute och röra på sig igen i alla fall.

Drömmen om Racern

IMG_4583

Idag när jag bytte till sommardäck på bilen så tittade jag med drömmande ögon på racern som står i hörnet i förrådet och väntar på premiärturen för i år.

IMG_4585

Förhoppningsvis är jag frisk till nästa långhelg och kan få till en tur. Egentligen hade jag tänkt att springa Ottarsloppet, 21 fina kilometrar i skogen, på torsdag men denna förkylning har fått mig att tappa lusten. Om jag inte känner för det är det bättre att hoppa tävligen och se om jag kan få till ett bra träningspass istället.

Fin avslutning på helgen med att grilla och äta ute på altanen i alla fall.

IMG_4588

Fortfarande Förkylt

_DSC0366

Det har inte blivit att jag rört mig mycket de senaste dagarna utan istället har jag jobbat hemifrån och frossat i halstabletter och glass.

Idag hade halsen förbättrat sig till en nivå då jag bara kände för att harkla mig konstant. Alltså tillräckligt bra för en två timmars promenad med barnvagnen i solen och blåsten. Termometern visade 17,2 grader ute, och visst när solen var framme och vi råkade hitta lite lä var det ganska behagligt. Annars var det rätt kallt i blåsten.

_DSC0380

I halvtid belönade jag mig själv med en våffla med grädde, sylt och kaffe.

_DSC0389

Väl hemma igen var halsen bättre men näsan sämre. Lär dröja till mitten av nästa vecka innan jag kan träna något igen.

Testbana

Igår innan middagen körde jag ett varv på min nyetablerade testbana i terrängspåret nära hemmet.

4,12 km på 17:26.7, ger ett medeltempo på 4:14 med en medelpuls på 178 (~89% av max).

Med uppvärmning och nedjogg blev det totalt 6,76 km. Känslan var att det kändes tungt i kroppen. Första 5-8 minutrarna av testbanan var OK, men sen fick jag slita.

Tänkte att det nog var på grund av de senaste dagarnas mat och vin, och dessutom tycker jag att jag börjat känna av pollen som påverkar min astma. Senare på kvällen började jag dock bli varm och halsen blev irriterad. Troligtvis hade jag något skit i kroppen och det hårda passet gjorde att det bröt ut.

Halsen är bättre men fortfarande irriterad idag. Att den känns bättre ger mig i alla fall förhoppningar om att detta går över snabbt med några dagars vila.

Kort tur i solen

IMG_0788

Efter intervallerna i tisdags då jag fick en känning i vaden har jag vilat, kört lite styrketräning och provat diverse obehagliga program på TENS-apparaten vi råkade ha hemma. Jag är tveksam till om apparaten gjort någon större skillnad men musklerna i vaden har blivit lite varma vilket borde tyda på ökad blodgenomströmning i alla fall. Och efter ett program på 30 minuter har vaden faktiskt känts bättre!

Igår blev det en lättare löprunda i det strålande solskenet. Jag kände knappt av vaden alls de första 20 minutrarna men sen släppte jag på lite för mycket nedför en slingrig stig och vaden gjorde sig påmind igen. Ingen större fara men jag kortade av passet lite för att inte utmana ödet för mycket.

Jag får vara nöjd med att jag kunde springa hyffsat obehindrat i alla fall.

6,88 km och 189 höjdmeter på 38:25 är väl inget att skryta med direkt, men det var inte heller planen.